Torsdag - snart gäller det
För snart flyttar jag ihop med Tomas. Vi ska bli sambo! Inte helt på riktigt då.. eftersom jag inte är helt och hållet inskriven på den adressen :) Många gör så, så.. varför inte jag? Hoppas bara att min motivation blir starkare till att söka jobb nu och vara mer aktiv och framåt på den fronten. Den här dagen har bestått av ännu mera shopping till lägenheten, packning (kommer nog drömma om kartonger inatt) och hämtning av nyckel! Någonstans däremellan hann vi åka till vår kära vän Miranda och umgås lite faktiskt! Kände mig ganska så seriös när jag och Tomas åt middag hemma hos mig. Vi satt (för en gångs skull) vid köksbordet och skrev matlista till veckan. Gör ju det hela mycket lättare att handla matvaror m.m. Jag vet inte varför, men jag börjar bli lite rädd. Även fast jag har varit väldigt positiv och glad kring flytten och att ha velat flytta så skrämmer det mig en del. Jag är ganska hemmakär av mig. Svårt att lämna gamla saker o.s.v. Har så mycket minnen hemifrån som jag inte vill försvinna ifrån. Något jobbigt att packa ner kläder, foton, sista kökssakerna.. ja, till och med plattången kändes tung att packa ner. Det här är fortfarande mitt hem. Min fristad. Fast jag ska ändå inte bo här. Känns lite smått som en fantasi, en dröm eller att vi leker en lek. Inte ska vi? Vi är väl för små? Vi vet väl ingenting om sånt här? När jag ska hem vill jag ju ta den här bussen som går hitåt. Jag vill kunna kliva innanför dörren och se mamma sitta med sin stora tekopp i händerna, sörplandes och kolla på någon deckarserie. Men för att vara ärlig tror jag ändå att det är dags nu. Både han och jag är alldeles för stora för att bo hemma hos föräldrarna. Det är på tiden att vi börjar lära oss att stå på egna ben. Kasta oss ut i vuxenvärlden. Hemma här finns ju fortfarande kvar för det försvinner inte precis. Det är hemlängtan som skrämmer mig om jag t.ex. skulle vilja plugga/jobba utomlands ett år. Jag vågar aldrig slänga ut mig i saker. Fast som sagt. Det är nu det gäller. I helgen smäller det. Det känns helt underbart, men ack så skrämmande. Jag vet inte varför. Snart börjar resten av mitt (nästan) nya liv även fast jag bor kvar i samma stad..
Tankar som flyger
Just nu vet jag inte om jag vill lägga ut det här inlägget just för att det är så djupt. De som känner mig vet att jag kan vara väldigt djup. Någon kanske tycker det här är lite för personligt att lägga upp. Det tycker jag faktiskt att det är, men jag ville bara skriva av mig nu och även visa det. Jag kanske kan få människor att tänka lite själva om sin omgivning. Eller kanske bara underhålla någon med mitt liv och mina tankar, men det är väl just det en blogg handlar om? Jag vill dela mitt liv och mina tankar med de jag bryr mig om och kanske lyckas påverka någon också med lite åsikter och tankar.
Det är inte ofta man säger de speciella orden som gömmer sig i en och bara vill flyga ur munnen till vissa personer. Endast för att visa hur mycket man älskar någon och verkligen bryr sig. Många tycker om att skriva sådana saker som visar att man faktiskt inte tar den man älskar för givet. Jag är en av dem.
Jag är så glad att jag har dig i mitt liv älskling. Jag är glad över att du släppte in mig i ditt liv och att du låter mig att få vara jag. Du känner mig som ingen annan gör. Bäst av alla faktiskt. Du har gjort mig stark på sätt och jag hoppas du inser hur mycket det betyder för mig. Hur mycket DU betyder för mig. Jag har inte en blekaste aning vad jag skulle gjort om du hade sagt det jag är så rädd för. Du vet precis vad jag menar tror jag. Framför allt hoppas jag att du kommer läsa detta. Bara tanken av att förlora dig, alla våra drömmar och hopp om livet tillsammans... gud jag kan inte ens förklara. Känslorna bara rinner över just nu. Vet inte allt vad det är jag känner, men jag vet att jag känner lycka över att det faktiskt gick bra och att vi fortfarande kan göra allt vi vill tillsammans. Och att du fortfarande är min. Jag vill bara att du ska veta hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder för mig och hur mycket du faktiskt har påverkat mig.
Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig med hela mitt hjärta <3
Hey ho, let's go
Hm.. något mer att berätta? Jo, förra veckan för lite småjobbig. På måndagen eller tisdagen upptäckte jag att en stor, äcklig blåsa samt småsår har dykt upp från tomma intet under och på sidan av min tunga! Jag har inte haft det lät att äta kan jag tala om för er. Köpte en salva för (håll i er nu) 95 kronor och dessutom hjälper den bara för stunden. I alla fall för smärtlindring. Det har blivit bättre och det är jag mycket glad över, men har fortfarande hemska känningar av den emellanåt. Halsen har tagit stryk av det också samt örat till viss del. Vågar inte ringa vårdcentralen än eftersom det börjar gå mot bättringsvägen som tur var! :)
--
I fredagskväll var jag hos en gammal vän på förfest! Bara tjejerna denna gång dessutom. Var ju alldeles för längesedan vi sågs och förfestade på vårt vis! Girls night only blev det som man säger vilket betyder tjejsnack på hög nivå (hönshus ab!!), bra musik, snacks och något gott att dricka till! Jag och en kompis delade på en vinare, några var nyktra och resten hade annat med sig. Har upptäckt att vin kan vara en riktigt lurendrejare för nog satte det sprätt i huvudet på en allt! xD Jag vet då en som hade kul åt mig emellanåt! Och kul blev det allt på Club Etage dit vi drog senare på kvällen. Där slog vi klackarna i taget ordentligt! Tack för en underbar kväll tjejer <3
--
Lördagen vaknade jag helt klarvaken vid 10:30. Aldrig lyckats göra det efter en utekväll natten innan. Något måste man ju lyckas med första gången så säg! Jag gjorde inte mycket under eftermiddagen, men mot kvällen åkte jag och Miranda ner till stan för att äta pizza på American Take Away. Var så sjukt sugen + att jag var skyldig henne pengar haha. Älskar att fetta dagen efter. På kvällen åkte syster iväg och mamma var heller inte hemma. Hon åkte iväg på fredagen till sin pojkvän. Jag spelade musik för mig själv på högsta volym nästan och flummade för mig själv. Haha, vilket tönt det låter som att jag är men det är sjukt kul och skönt att bara.. få vara! Senare kastade jag på mig min sidenpyjamas, gjorde i ordning grönsaksstavar och dipp och slängde mig i soffan för att se på lite film för mig själv. Tände lite ljus också, mysigt måste det ju vara även om man är ensam! Tomas saknade mig så mycket så han stack ifrån bror sin och åkte hit sent på kvällen/natten istället för att vara med mig. Haha :) Vid såna tillfällen inser man verkligen hur mycket man faktiskt kan älska någon. Söt han är och bara min dessutom :) <3
--
Jag och Tomas har längtat ihjäl oss till helgen som kommer. Jag var väldigt nojig ett tag eftersom man aldrig vet om ställen som just Kopparstaden ändrar sig. Det var just precis det de gjorde igår. Tomas träffade bara fel tant. Jävla kärring säger jag bara. En gubbe lovade honom provkontrakt och hon säger att han inte ens får hyra utan en borgenär. Fan ta dem. Hela dagen blev förstörd för mig, men vi åkte ändå till Borlänge en sväng med hans mor för att kolla på saker till flytten (som såg ut att inte bli av). När vi kom hem låg det ett mail i hans inkorg. Det visade sig vara en bekräftelse på att han har fått lägenheten!! Imorse när jag låg och sov begav han sig av till "Bobutiken", som det så fint kallas, och skrev på kontrakt :) Lycklig är ordet nu! Även denna dag bestod av att åka till Borlänge för att ,på riktigt denna gång, införskaffa flyttahemifrån-saker. Mycket har vi nu, men det är fortfarande lite som fattas. Åh, gud vad jag längtar till lördag!!!
Nyheter!
Så nu kan ni ju bara tänka er hur mycket jag längtar tills om två veckor!
Vill bara.. åh!
Hoppet är framme
Lathet eller rädsla?
Jag vet inte vilket utav dessa jag känner. Kanske är jag bara något förvirrad eller så vill jag göra så mycket och längtar att jag till slut tänker på det för mycket och inte vågar... men då är det ju rädsla jag känner. De senaste veckorna har börjat påminna mig om hur sommaren var efter studenten. I början alldeles, alldeles ljuvlig och underbar tills sanningen slog mig. Jag har/hade inget att återvända till (och då menar jag skola eller liknande). Trött på att söka jobb, men aldrig få svar och att ständigt aldrig veta vad jag skulle göra om dagarna tog jag mig i kragen och ordnade praktik i tre månader. Imorgon är det prick en månad sedan som jag slutade där. Imorgon är det prick fyra månader sedan som jag började där. Ändå finns det kvar många liknande känslor som jag upplevde då just nu. Den kommer krypandes framåt tidiga eftermiddagen när jag inser att alla är upptagna med sitt eller att jag bara inte orkar träffa någon... men samtidigt vill jag göra något vettigt! Något som är mitt som är helt för mig själv.
Jag har skjutit upp träningen och det fattas pengar till körkortet vilket gör mig tvungen att vänta tills nästa gång jag kan söka. Den där eviga väntan hatar jag. Man blir så fruktansvärt rastlös! Snart måste jag ju prata med arbetsförmedlingen i februari också angående jobbgaranti. Jag har ju varit utan riktigt jobb i tre månader då. Egentligen mer, men de är så jävla petiga när det gäller tider att höra av sig. Ja, jag tycker helt enkelt inte om dem. Det enda som jag kommer uppskatta är att de ska skicka ut mig på något praktikliknande eller kursliknande (ingen aning hur det fungerar med det där. Endast rykten jag hört vad man kan göra genom jobbgarantin) och då får jag lite att göra under veckorna + att jag får pengar! Det betyder ju körkort på en gång i min värld haha! Nej, men jag känner mig allmänt förvirrad. Försöker hitta på planer till sommaren och planer för våren som kommer. Varför är vi så rädda för allt som är nytt? Varför? Det får många att hålla tillbaka det man egentligen vill göra. Till exempel jag själv. Livet är tillför att levas försöker jag ha som motto, men det är inte lätt att följa det. Rädslan tar över vilket jag avskyr. Att ta chanser och risker är nästan det som livet går ut på. Hur ska man annars få veta något? Eller känna sig nöjd med prestationer och sig själv? Endast vi själva kan nog svara på dessa frågor och även bestämma vilket svar de kan få. Så småningom.
Nyttig dag,eller?
Hyrde film igår med Tomas och tjockade hela dagen/kvällen. Glömde totalt bort att äta lunch eller middag så gissa om jag mådde bra efter allt godis vi käkade. Några vänninor kikade förbi också vilket var mycket trevligt. Nej uscha mig, snart får det ta slut på de där fasonerna! Med godisätandet menar jag. Ska nog börja träna snart igen... men jag vill börja med körkortet samtidigt. Ekonomin svider lite alltså. Vettefasiken hur jag ska få råd med allt jag vill göra i år. Idag däremot kom vi upp i bra tid! Ja, ni kanske fattade att Tomas sov över hos mig över natten :) Hämtade upp Miranda vid sisådär 13:00-tiden. Strax före det tror jag klockan var t.o.m. Vi for sedan vidare mot Lugnet för att simma! Hela 20 längder blev det, ojoj så duktiga vi är. Jag var ju pepp på att simma 40 längder (vilket blir en heeel kilometer), men de andra blev så trötta och fick ont. Okej, jag fick det jag med fast jag skulle nog ändå orkat. Glad ändå att jag simmade så pass långt och kunde orkat mer med tanke på att jag är rätt så otränad. Hungrig blir man alltid efter en simtur... och jag vet inte om vi åt det nyttigaste sådär efter träningspasset. Det fick bli en varsin pizza och cocacola! Här gnäller jag om att jag äter för mycket skit haha, dubbelmoral hej! Nej nu ska jag gå och vara lite social med min vännina igen :)
Tack för presenterna!
Här kommer bilderna på mina vackra presenter:
TACK! <3
Torsdag förmiddag
Tanken idag var att träffa Angelica som jag inte har lekt med på hundra år känns det som... men det hade blivit en miss i schemat tydligen. Hon var tvungen att träna fram tills ikväll :( Sånt som händer att man kollar fel. Lite jobbigt bara att vara inställd på en sak först och sen vända om det! Fast det gör inte så mycket för vi ska nog träffas imorgon istället och då tror jag nästan alla flickor i det gamla gänget kommer hit :) Kommer bli riktigt kul att träffa alla igen! Har saknat er och vår lilla gemenskap jättemycket! <3
Min nyårshelg i bilder :)
Ja, jag tänkte göra lite annorlunda för en gångs skull. Oftast skriver jag mycket och då blir det alldeles får få bilder. Så nu berättar jag om min helg i bilder istället! Det började med att loket var trasigt så vi fick vänta en timme på att få åka buss istället...
Efter en cirka tre timmars lång bussfärd var vi äntligen framme. Letade ett tag efter hotellet, men vi hittade trots allt. Vi bodde på våning 6, rum 1638. Upptäckte även att vi fått en liten present uppskickad. I kartongerna låg det likadana glas som finns i Absolute Icebar, fast i plast eller något sådant. Handgjort!
Dags att gå ut på Stockholms gator efter en härlig dusch för att äta nyårsmiddag! Vi hamnde på den italienska resutrangen Il Forno Con Tapas. Riktigt gott och jag tror jag fick en ny favoriträtt :)
Proppmätta efter middagen tog vi oss tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning inför kvällen... för vi skulle ju vidare mot Absolute Icebar Stockholm!
ABSOLUTE ICEBAR STOCKHOLM
Halvtimmen innan tolvslaget däremot visste vi inte alls vad vi skulle göra. Tomas gick till receptionen lite spontant för att fråga varifrån man kunde se fyrverkerier bäst och det visade sig vara vid Gamla stan. På med kläderna och rusa ner för att följa strömmen av människor som skulle åt samma håll. Tur det säger jag bara! Och vi hann precis i tid. Endast två minuter innan klockan slog 00:00 tog vi plats vid slottet, flåsandes och stönandes av springmarshen medan vi höll om varandra för att slippa kylan. GOTT NYTT ÅR och PANG så kom alla vackra fyrverkerierna! :D Tyvärr inga bilder på dem, men det finns däremot ett litet klipp som jag inte orkar lägga upp haha!
NYÅRSDAGEN
Vi vandrade runt i Stockholms innerstad där vi lyckades hitta ganska så bra otroligt nog! :) På kvällen hände det väl inte sådär jättemycket. Vi båda var sjuukt trötta så vi myste hela kvällen uppe på rummet :)
LÖRDAG 2 januari 2010
Ja, här finns det inte så mycket att säga. Sista dagen i huvudstaden och jag ville inte åka hem.. Några sista bilder blev det ändå även fast vi inte gjorde så mycket! Tack för en underbar helg Tomas. Jag älskar dig mest av allt! <3
