Jobb, jobb, jobb...

Senaste tiden har jag jobbat hur mycket som helst känns det som. Slitit röven av mig ungefär. Det är väl lite min tur att jobba ihop pengar till mat och husrum nu samt min utbildning! Ska bli så skööönt att få egna, riktiga lönespecifikationer som jag väntar på nu. Det kommer en liten extra slant nu i december och i januari bör jag bli ännu rikare. Underbart! Ska t.o.m jobba på fredag och förmodligen den 28:e också och nej, det är inte BR Leksaker denna gång. Nu är det ett företag som jag är ute och demar (demonstrerar) ost och kex för! Lyckas alltid få såna jobb där företagen har konstiga namn haha, men min chef eller kontaktperson är hur snäll och hjälpsam som helst tycker jag även om vi bara talats vid i telefon. På fredag ska jag iväg till Sandviken alldeles själv för första gången. Har aldrig åkt tåg helt själv, det är ju alltid någon "vuxen" med, eller med skolan eller med kompisar. Nu blir jag totally alone. Det roliga är att jag kommer dit typ en timme innan jag börjar. Och kommer hem TRE timmar efter jag slutat. Något frustrerande och ångestväckande, ja. Så är inte sådär jättepepp, men vafan gör man inte för pengarnas skull? Alla mynt och sedlar behövs.

Tråkigt ämne att ta upp här, just det där om pengar. Vet inte ens varför jag vill skriva om det. Grejen är väl att det är det som är aktuellt i mitt liv just nu. Jobb och det eviga frågetecknet om hur det blir med de satans pengarna. Det är typ "topic number one" här hemma oftast och både jag och Tomas hatar det. Blir alltid tjafs så fort det dras upp hur bra man än försöker ta upp det. Antingen blir den ena tjurig eller den andra mer eller mindre. Vi kan diskutera, samsas och komma på bra ideér som båda är överens om, men vi har nog tröttnat båda två på den här livsstilen nu. Jag vill bara känna att man inte behöver bekymra sig och ha den där ständiga klumpen i magen och tankarna i huvudet som säger "tänk om". Kan det inte vara så att vi stackars arbetslösa kan få en summa pengar varje månad så man klarar sig ganska bra utan att få ont i magen slutet på månaden? Nej, då får man lov att fråga om hjälp på socialmyndigheten istället och det är jätteroligt att gå dit varje månad och rätt som det är få.. Nej. Nu ska jag inte dra upp något mer. Blir för personligt tror jag. Det har inte varit lätt att flytta hemifrån.. det har varit riktigt jävla tufft faktiskt (och ursäkta att jag svär så mycket i det här inlägget, men behöver få ur mig lite frustrationer med dessa ord), men jag ångrar det inte ett dugg. Det är faktiskt något utav det bästa jag gjort i hela mitt liv, även fast det låter taskigt mot mor och syster. De förstår nog precis hur jag känner så det gör inget :) Men hur var det jag ska förrut? Man ska alltid kämpa in till det sista om det är något man verkligen vill ha.



En kul grej mitt i det här något nedstämda, djupa inlägget. I veckan får jag veta om jag kommer in på Högskolan Dalarna eller inte!! Så nu får ni hålla alla tummar och tår att jag får plugga till förskolelärare i vår och och samtidigt bli färdig massör, iiiih!

Kommentarer
Postat av: Susanne

Visst är det underbart att flytta hemifrån! Jag minns det som igår,jag skulle precis fylla 19 år,och flyttade till Stockholm! Hade ett heltidsjobb som väntade,man kände sig riktigt rik när lönen kom! Vilken skillnad det är idag,inga jobb till er som är unga,det blir en tuff start in i vuxenlivet. Håller verkligen tummarna för att du kommer in på skolan,så att du får en bra utbildning och lättare får jobb! Kämpa Sandra,allt blir snart bättre!!

2010-12-09 @ 05:21:25
URL: http://www.susjos.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0