SandraWestlund

Idag kom mitt diplom, mitt efterlängtade diplom som jag kämpat för så länge! Det var en underbar känsla när jag såg brevet ligga vid dörrmattan och insåg att det kunde vara det jag väntat på... Nu sitter det fint inplastat i min massörutbildningspärm och väntar på att få utnyttjas. Känner mig oerhört stolt nu - jag började på hösten 2010 och nu äntligen är jag klar med allt! För jag är diplomerad, för jag är diplomerad, för jag är diplomee-eee-raaad... fy f*n vad jag är bra :) hahah. Tankarna snurrar lite också kring det året. 2010. Det var mycket som hände då. Flytt, jobb, praktik och massagen såklart. Men även en annan sak. Något som jag aldrig glömmer och helst vill glömma och låtsas som att det aldrig hänt. När lyckan var som starkast hände det något som tog den ifrån mig. Och strax därefter hände det något annat som som blev svårt att hantera mitt i allting. Rena berg och dalbanan den veckan och den månaden skulle jag vilja påstå. Här kommer ett citat taget ur min blogg från den dagen.

"Vår historia tar aldrig slut. Varken din eller min. Allas historier fortsätter och fortsätter fram tills den dagen vi tar vår sista vila och aldrig vaknar upp igen. Vi får hoppas att den dagen ligger långt, långt borta för oss allihop..." (10/2-2010)