SandraWestlund

Jag har massvis med framtidstankar. Något jobbigt då jag är sådan som vill att allt ska gå superlätt och nu på en gång. Kan ingen tvinga ut mig istället så jag är illa tvungen att sticka iväg? Haha. Tankar på aupair börjar återkomma... även så volontär. En ny tanke jag har haft ett tag, men kanske inte nämnt är högskoleutbildning. Funderar på lärarprogrammet - förskolelärare. Skulle inte det vara något för mig? Fick dessa tankar strax efter jag slutade praktiken på dagiset jag var på i tre månader. Det hade ju aldrig någonsin slagit mig att blï lärare för  barn innan dess. Antingen dagis eller lågstadielärare. Kanske ska man ansöka till våren och efter det dra iväg som aupair? Eller ska jag åka iväg innan? Jobba ihop pengar först bara? Vågar jag verkligen lämna allt jag har byggt upp här hemma... alla vänner, Tomas, familjen? Jag har redan börjat stå på egna ben genom att flytta hemifrån. Nu är det snart dags för ett steg till. Jag vill inte se Falun för resten av mitt liv. Åtminstone inte resten av min 20-års ålder. Det är nu jag ska ut i världen och se mig om, träffa nya människor! Men som sagt... skulle min hemlängtan och saknad efter alla ta över? Hur ser det ut mellan mig och Tomas om jag väljer att åka bort ett år? Jag måste ju få göra mina saker, leva mitt liv och även han behöver det. Jag hoppas då åtminstone att vi kan göra alla dessa fantastiska saker ihop. Att vi sticker iväg till samma land och har massvis att berätta för allihopa sen när vi återvänder till lilla Falun! Skulle vara en dream coming true för mig.

Någon som har liknande funderingar? Dela gärna med er! Är i stort behov av lite hjälp här nu :)