SandraWestlund

Lyssnar lite på systers musik just nu :) har fastnat mycket för Skidrows låt 18 and life, den som Erik i Idol kom vidare med ni vet? För er som känner både mig och min syster så vet ni att vi har helt olika musiksmak, men jag tror vi båda börjar bli allt mer influerade av varandra! Lite roligt för jag har lagt allt mer märke till att hon lyssnar på låtar som är helt olikt henne. Nog om det nu, vet inte hur mycket jag vågar skriva om det här! (Känsligt ämne misstänker jag starkt)

Musik får mig att bli nostalgisk, men på samma gång längta så mycket till framtiden! Framtiden skrämmer mig samtidigt som den får mig att längta vid bara tanken på hur allt kommer bli. Vet inte riktigt vad det är jag vill. Antingen vill jag bli lika små som barnen på dagiset jag är på nowadays, eller så vill jag vara så gammal som jag är nu, om inte något år yngre. Gud, vad är det jag vill? Vissa gånger vill jag bara åka tillbaka i tiden och få springa, leka, skrika, skratta, gråta och inte bry mig om vilket för det är alltid någon annan som tar ansvaret. Nu är det ju dock inte så längre.. de tiderna är ett minne blott. Det väntar andra tider nu. Ett helt nytt liv kan man nästan säga. Får lite ångest, men jag tror ändå att längtan tar över. Längtan får mig att orka med dagarna som kan bli lite.. same same. Man orkar inte riktigt tänka på allt och depressionen kan lätt ta över om man inte kommer ihåg varför man gör vissa saker! Det har jag verkligen märkt. Att man måste längta för att orka med dagarna, veckorna, månaderna och åren :) Ibland går det fortare och ibland går det lite långsammare, men det får man ta. Bara att ha känslan inom sig, att man längtar så oerhört till något gör att hela du mår bättre och blir mycket gladare och positivare till allt! :)

Ni kan ju bara tänka er vad jag längtar till och tänker på hela dagarna när jag är på praktiken? Det enda som får mig att åka tillbaka i tiden är då i alla fall musiken. Den kommer alltid finnas där för att skapa minnen och ge liv i de minnen som en gång varit glömda. Kanske mitt motto ska bli att längta för att leva, men kom ihåg det som en gång var. Du lever här och nu. Det förflutna är minnen som aldrig blir verklighet igen.. och framtiden är det som snart blir ditt nu. Lev ditt liv här och nu, men kom ihåg ditt förflutna och längta till det som komma skall.