SandraWestlund

Känner mig oerhört sentimental vissa perioder och jag tror att jag börjar hamna i en sådan nu. Ibland vill jag allt på en gång, precis nu, medan andra gånger... känner jag mig så fruktansvärt vilse eller vad man ska säga. Jag sitter här i samma båt precis som många andra nyblivna vuxna. Ibland får jag för mig att man måste gå någon vuxenutbildning eller något liknande för att förstå vad som händer nu och vad jag måste göra. Vill ha något att gå efter, riktlinjer, vägar, vadsomhelst! Vill gärna be någon bestämma åt mig vad som ska hända i mitt liv, men det är just det ingen kan. Det är bara jag som bestämmer det. Älskar det där uttrycket jag lärde mig i skolan.. hur gick det nu? "Frihet - val - ångest". Vi har friheten att välja och valen ger oss ångest. Beslutsångest som det så fint heter. Jag sitter ändå nu eller står och trampar på samma ställe. Vill så gärna att det ska hända något. Fast vad är det jag vill som ska hända? Det vet jag inte, herregud, inte ens det vet jag. Det räcker med att sommaren har varit en berg och dalbana för mig som sagt. Nu är hösten igång. Många har precis börjat första året på gymnasiet. Andra har börjat första klass på grundskolan. Men det jag blir mest deprimerad över är att det är MÅNGA som börjar sista året på gymnasiet nu. Det är deras tur nu. De har det roliga kvar,  men så fort det är över hamnar de i samma båt som oss andra. Friheten att välja vilken väg de ska ta i sina liv. Jag vill göra så mycket, men ändå så lite. Och jag vågar inte lämna allt jag har skapat här. Jag är rädd för det nya. Det okända som jag inte vet något om. Jag är rädd för hur människor kommer förändras. Om människor runtomkring kommer glömma och släppa taget eller om de håller fast vid det som en gång var deras liv. Kanske så glömmer jag. Men jag vill inte, jag vågar inte glömma. Tiden som jag en gång hade, tiden som en gång varit. Det som skapat det jag är och har just nu...

Nej jag måste sluta skriva. Det här blir alldeles för sentimentalt för mig. Jag glömmer då aldrig att friheten att välja ger ångest.

Frihet - val - ångest.
Från börjar förstod jag vad hon menade när hon sade det, men aldrig att jag skulle känna så starkt över det. Det
beskriver en känsla som jag liksom många andra upplever dagligen.