Godmorgon!

Njuter av att jag äntligen lyckats komma upp i bra tid! Ställde klockan på ca 09:30 för att kunna sega en stund innan det är dags att kliva upp. Vaknade med ett ryck när klockan ringde och trodde att jag var tvungen att skynda som vanligt, men då kom jag på att det är ju bara lördag! Blev ganska glad då, men blev ännu gladare av att se en trött och nästan fortfarande sovande pojkvän bredvid mig :)  Sådana stunder gör alltid min morgon om jag ska vara ärlig. Helt underbart och man känner sig glad hela morgonen, om inte hela dagen! Blev att mysa kvar i sängen en stund och vakna till liv för att sedan äta frukost bestående av rostade mackor och juice :) Mums! Nu har han dock åkt iväg en sväng för att hjälpa någon med en bil som vanligt. Tror inte han skulle vara borta så länge, men man vet aldrig haha :) Själv sitter jag kvar hos honom i hans lilla rum i hörnet där datorn står. Lyssnar på Michael Jacksons This is it, helt underbar. Riktigt härligt att få vakna till liv och njuta av morgonen med sådan musik. Jag har Tomas snygga Manpower t-shirt på mig (som blir som en lång klänning åt mig så det ser lite kul ut, men den är riktigt skön att kura ihop i!) och världens morgonfrisyr! Ser helt enkelt förj*vlig ut.. Fast med närmare eftertanke är det riktigt skönt att känna sig ful vissa gånger :) Inte bry sig ett skvatt om något, utan bara få vara. Men.. jag tror jag ska göra mig i ordning ändå med en härlig dusch. Tror vi ska iväg till Kupolen senare idag eller något sådant!

Tyvärr vet jag inte mer om hur det blir kring flytten. De man måste ringa är inte där så det är den eviga väntan som tar energi av en! Det är lite annat som strular också, både det ena och det andra. Vi får hoppas nu att nästa vecka ger många svar och klartecken så det bara är att sätta igång ordentligt med packningen, sparandet av pengar och jobbsökandet. Jag vill så mycket, men blir självklart samtidigt så rädd och orolig. Vi har dock båda bestämt att satsa. Vi SKA satsa på det här. Vi VILL göra det här - tillsammans. Det blir tufft, det vet vi. Båda två är medvetna om det, men det krävs att vi båda hjälper varandra nu. Det är då det känns att vi kommer klara det. Tillsammans gör vi det. Jag lovar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0