Britney Spears och Madonna - ger minnen tillbaka!
Mina stora idoler som liten. På 90-talet, the 90´s som det kallas så snyggt. Tiden när jaag var liten. Fanns väl fler idoler som Backstreet Boys, Westlife och Spice Girls. Klassiker, alla hade nog dem som sina BIG IDOLS! Affischer på tapeterna, senaste skivan dunkandes i cd-spelaren och exakt likadana frisyrer. Haha, helt underbart. Tiden när jag var liten. Jag har gjort allt det där. Största problemen var att jag inte fick åka dit eller dit, eller att min kompis fick vara ute längre än jag på fredagkvällarna. Tänk om livet fortfarande var så. Nejdå, nejdå. Dessa dagar är förbi, gone, goone foreveer! And will never return. Fan alltså att få vara liten igen för en dag, eller bara kika tillbaka lite. Gud vad jag tänker på det gamla. Jag måste ju vara vuxen nu. Ta ansvar, flytta, skaffa jobb, resa jorden runt, hitta min sanna identitet, och hela det där grejset!
Shit, jag formar mitt liv just nu. Studenten och allt är förbi. Jag har gjort allt det där som var innan. Haft lillasyster som bästavän och vi gjorde allt tillsammans, det var ju SISTERS-4EVER! Har lekt på lågstadiet med fråga-chans-lappar (Får jag chans på dig? Ja, nej, kanske?) , ryskaposten och ha födelsedagskalas för tjejerna i klassen. Skulle ju vara pinsamt att bjuda pojkarna ju. Jag har börjat högstadiet och blivit tonåring. Velat passa in i tuffa gänget och fått finnar till förbannelse, samt varit alltmänt tjejig vilket innebär en hel del saker! Jag slutade årskurs 9 och kände mig jättestor. Träffade en kille samma sommar som lyckades bli min nuvarande pojkvän, ohmygosh! Gymnasiet började bara månader senare och där började i en ny klass två gånger, tänka sig! Lärde känna massa nya vänner, gick på gymnasiefester, pluggade röven av mig och sen fick jag gå på krogen! Glömmer aldrig första gången på Flamingo, haha! Kanske har jag lärt känna mig själv mer under den här perioden.
Känner mig inte vuxnare eller kvinnligare på något sätt (okej kanske kvinnligare), men på något konstigt vis har den här tiden format mig till den jag är idag. Det går inte att ändra på för allt är gjort nu. Allt det där som barnen man ser på gården gör nu. Det ska forma dem, precis som det formade mig till den de ska bli om sisådär 10-15 år!
Shit, jag formar mitt liv just nu. Studenten och allt är förbi. Jag har gjort allt det där som var innan. Haft lillasyster som bästavän och vi gjorde allt tillsammans, det var ju SISTERS-4EVER! Har lekt på lågstadiet med fråga-chans-lappar (Får jag chans på dig? Ja, nej, kanske?) , ryskaposten och ha födelsedagskalas för tjejerna i klassen. Skulle ju vara pinsamt att bjuda pojkarna ju. Jag har börjat högstadiet och blivit tonåring. Velat passa in i tuffa gänget och fått finnar till förbannelse, samt varit alltmänt tjejig vilket innebär en hel del saker! Jag slutade årskurs 9 och kände mig jättestor. Träffade en kille samma sommar som lyckades bli min nuvarande pojkvän, ohmygosh! Gymnasiet började bara månader senare och där började i en ny klass två gånger, tänka sig! Lärde känna massa nya vänner, gick på gymnasiefester, pluggade röven av mig och sen fick jag gå på krogen! Glömmer aldrig första gången på Flamingo, haha! Kanske har jag lärt känna mig själv mer under den här perioden.
Känner mig inte vuxnare eller kvinnligare på något sätt (okej kanske kvinnligare), men på något konstigt vis har den här tiden format mig till den jag är idag. Det går inte att ändra på för allt är gjort nu. Allt det där som barnen man ser på gården gör nu. Det ska forma dem, precis som det formade mig till den de ska bli om sisådär 10-15 år!
Kommentarer
Postat av: Ava
Jag vill inte bli vuxen, Sandra :(
Trackback
